Infinity4ever

Jag har jättesvårt att låta bli att surfa, kolla facebook, skriva i bloggen, shoppa grejer på Internet osv. Jag hade tänkt att jobba en del ikväll, men just nu känns det alternativet så himla tråkigt, men jag måste för jag har lovat min kollega Anna att jag ska ha skrivit klart redovisningshandboken till imorgon. Iallafall ett utkast som hon kan lägga upp på intranätet. Det är bara mindre justeringar kvar men ju längre jag väntar desto senare kommer jag sitta och jobba. Ond spiral det där. Är redan trött också, vilket verkligen inte är bra.

Känns som om det är fredag idag, fast det bara är tisdag. Jobbmässigt är det tur att det är tisdag, för jag har massor kvar att göra denna veckan, men privat så längtar jag bara efter helgen. Fredagsmys med min underbara F, bastu, Stieg Larsson-bio och massa annat kul.

Lika bra att ta tag i jobbet jag tänkte göra nu så jag får sova. Längtar efter sängen och att få krypa ner intill älsklingen. Mysigt att ligga och titta på honom när han sover. "Det vackraste som finns är att se dig när du sover..." . Inte helt sant för Fs ögon är de finaste man kan se in i. Blågrå underbart fina och snälla ögon och kolsvarta ögonfransar som man inte kan få nog av. Puss på dig! Saknar dig här ute i TV-soffan. ;)

Tack allihopa för att ni gjorde vår husinflyttningsfest så himla kul! Tack också för alla fina presenter! Nu kan vi både gå på bio, plantera en stor fin buske i trädgården, pryda fönstren med fina blommor, dricka bubbel och vin och äta popcorn flera gånger om samt sist men inte minst shoppa loss på IKEA.

Det har varit en lång fars att få igång detta stackars bredband och telefoni. Nu fungerar allt och gamla telefonnumret är porterat så vi har fortfarande kvar vårt gamla nummer vilket är skönt. Slippa kontakta alla om att man bytt nummer. Ringde Securitas idag också om larmet, för det skulle kommit en larmgubbe och gått igenom larmet med oss förra veckan men ingen har ring. Inget fungerar som det ska, precis som vanligt. Aldrig får man bli positivt överraskad att allt löper på smärtfritt. Tur att det ordnar sig till slut iallafall. ;)

Vem minns inte Dirty Dancing och hur många gånger har man inte sett den filmen och lyssnat på de låtarna.

http://aftonbladet.se/nyheter/article5793354.ab

...firades med riktigt bubbel. :) Var en helt underbar dag med fint väder och massa trevligheter!

I höstas 2008 hade jag ju kommit igång så bra med träningen och tränade med F tre gånger i veckan. Kände mig verkligen fit for fight och redo att ta mig an Göteborgsvarvet igen och slå min urusla tid på ca 2.43 min. Denna gången hade jag börjat träna verkligen i tid och då borde ju knäna hålla (sist gav knäna sig vid Götaälvbron, därför fick jag denna superdåliga tid.

Allt gick precis som planerat med träningen fram till skidveckan i Åre. På fjärde dagen, 1 jan 2009, ca kl 15 så skulle vi åka sista åket ända uppifrån toppen som de precis öppnat och hela backen ner och därefter hemåt över berget till Vargen. Uppe på toppen var det snöstorm och det var fler än vi som tänkte ta chansen att åka där. Gav mig av utför fjället och hade kommit lite längre än halva backen när jag tappar balansen i en högersväng vilket leder till att jag åker baklänges ner för backen med en skida åt vart håll och jag hängandes efter med huvudet pekandes uppåt backen. Helt plötsligt tar det stopp för skidorna och då bryts mitt vänstra knä lite framåt pga att jag hänger framåt och pjäxorna inte löst ut. Det knakar några gånger och gör lite ont. Står där i backen med en skida åt höger och en åt vänster och en vänlig själ stannar i backen och frågar om jag behöver hjälp. Nej tack, sa jag jag behöver bara vila lite. Som sagt så tar jag mig ur den jobbiga hängande ställningen på något sätt. Vilar lite och åker sedan vidare ner för berget. Kanske 50 meter längre ner för backen ramlar jag igen och då går det inte stå på benet längre. Knät bara åkte åt sidan varje gång jag försökte. Jag fick fram mobilen och ringde först C, min sambos bror, och sade att jag skadat knät. Jag var nog lite förvirrad. Ringde sen F och frågade om han kunde jaga tag i en skoter med förare som kunde komma och hämta mig. Jag tog av mig skidorna och körde ner dem i snön så de stack rakt upp i luften för att markera var jag var och väntade... De kom ganska fort och jag fick åka pulka ner för backen i rasande fart. 1 dl blod sög läkaren ur mitt ben med en spruta. Det var det mesta de tappat ur ett knä hittills den säsongen. Insåg då att det kanske var värre än en rejäl stukning eller ledbandsskada. Det visade sig att en del av övre delen av mitt skenben tryckts in och krossats i 5 bitar. Blev operation på ortopedin i Mölndal inom en vecka där jag fick ryggmärgsbedövning och var vaken hela operationen och hörde hur de pusslade ihop bitarna av mitt skenben.

Efter operationen blev det kryckhoppning i 4 månader. Gissa hur mycket muskler som fanns kvar efter det av mi na muskler jag tränat upp så väl innan jul. Inte mycket alls. Som tur är slapp jag iallafall gips, utan jag fick en ortos (en ställning man har runt benet med led vid knät) som jag kunde träna med ända från start efter operationen. Hade jag inte haft den hade i stort sett inga muskler alls funnits kvar.

Nu kan jag gå igen tack och lov och det börjar kännas ganska ok i knät. Kommer nog aldrig kännas samma som förr igen, men bara jag kan gå och springa normalt igen så är jag glad. Springa kan jag inte göra än på hårt underlag, bara på mjuk matta eller springa försiktigt på tå. Det kommer... Man är lite less på att träna hos sjukgymnasten nu dock, vill komma igång med riktig träning på gymmet men man inser att sjukgymnasten är bra att ha som peppar en ibland också och som vet vilka övningar som är bäst att göra för att träna de muskler som är svaga. Bara att bita ihop. Behöver få mer kondis dock och bränna fett så jag får försöka börja cykla mer och träna mer så jag kan börja träna på gymmet igen eller gå ut och springa. Vore härligt!

 

Nu är nästan allt packat och redo att flyttas. Imorgon kl 14 ska vi träffas allihopa på Nordea på Wieselgrensplatsen för att göra upp en gång för alla. :) Sen går första flyttlasset. Vi tänkte trycka in sängarna i bak i kombin så vi kan flytta in redan första kvällen och aldrig sova mer i lägenheten. Känns spännande men ändå väldigt overkligt.

Vi var i huset och godkände städningen mm för någon timma sen och även om alla rum är tomma nu, så känns det fortfarande som det är deras hus. Jag antar att det krävs att man får dit sina egna möbler och man får börja greja och inreda som man själv vill som det kommer börja kännas som vårt hus.

Ibland undrar man vad det är man gett sig in på. Ibland känner man sig som om man fortfarande är 15 och inte är redo att ta ansvar själv. "Pappa och mamma har hus. Känner mig inte tillräckligt vuxen att ha hus och allt vad det innebär. Det skulle jag aldrig klara". Så går tankarna ibland när man ligger och funderar. I nästa andetag inser man att man ju absolut måste vara vuxen för man närmar ju sig medelåldern med hastiga steg. Huh, sant men säkert. Känns dock bra att det fortfarande är 9 långa år kvar till man fyller 40. Känner inte av någon större 30-årskris. Tycker fortfarande man inte känner sig ett år äldre än 25. Tyvärr märker man att kroppen inte alltid överensstämmer med den bilden. Var kom de celluliterna ifrån. Va! Nästan kärlekshandtag på ryggen. Nä nu får det vara nog. Dags att börja träna ordentligt snart igen eller så mycket knät orkar!

Har blivit inspirerad att starta min egen blogg av en tjej jag kommit i kontakt med via kanske mindre trevliga omständigheter egentligen. Jag beundrar hennes blogg då hon är så frispråkig och vågar skriva om allt mellan himmel och jord och skriver om det på ett så bra sätt. Jag tycker själv om att skriva och hoppas att jag också kommer kunna hålla denna blogg aktiv och våga skriva om tankar och känslor som henne, men jag är ganska säker på att jag kommer misslyckas på den punkten. Försöka kan man ju dock. Kommer skriva denna blogg mest för min egen skull som en egen liten dagbok och klotterplank och räknar egentligen inte med att folk kommer läsa den.

Tänkte jag skulle börja nu när en ny fas i mitt liv börjar. Jag och min sambo F har köpt ett fantastiskt fint hus i Göteborg och om två dagar så kommer vi flytta dit. Känns som ett stort steg men ändå är jag inte ett dugg rädd för att ta det. Känns bara helt underbart. Är nog bland det bästa som hänt mig i mitt liv hittills och det känns som om detta är det liv jag verkligen vill leva. En dröm som gått i uppfyllelse. Hoppas att det fortsätter vara så även efter vi flyttat in i huset. :) Som tur är så har vi inte massa renovering framför oss, för huset är ganska fräscht som det är. Skönt för sånt kan fresta på. Jag vill gärna lära mig att fixa och dona och renovera, för jag tror inte att jag har tummen riktigt mitt i handen, så jag ser fram emot utmaningarna som det nya huset kommer ställa oss inför.

Snart börjar det alltså.... :)