Sound of arrows
Into the clouds
http://www.youtube.com/results?search_type=search_playlists&search_query=sound+of+arrows+into+the+clouds&uni=1
A very sad song
http://www.youtube.com/watch?v=I4m76HH-xMM
http://www.youtube.com/results?search_type=search_playlists&search_query=sound+of+arrows+into+the+clouds&uni=1
A very sad song
http://www.youtube.com/watch?v=I4m76HH-xMM
One above one!!
Jobba, jobba, jobba, jobba..
Hmm, det märks att jag jobbar mycket nu. Ingen fritid över alls nästan och helgerna har varit fulla av andra aktiviteter. Längtar till sommaren nu. Känns som om våren kanske kommer iaf, för vädret har ju varit soligt och fint ett tag nu.
Angående incidenten på kryssningen så var det en kille som sprang fram till oss och frågade efter vägen ut när vi var någon våning ner i båten. Man såg på honom att han hade gråtit. Jag pekade uppåt och sade att man kunde komma ut på däck på översta våningen. Jag trodde ju att han bara ville ut och röka eller ta sig lite frisk luft för att lugna ner sig lite. Ann-Sofie, min kompis, fattade dock vad som höll på att hända så hon rusade efter killen upp för trapporna, så jag bestämde mig för att rusa efter jag också.
På väg upp för trapporna ringer killens telefon, varpå han slänger telefonen till Ann-Sofie och säger att han inte vill prata med någon. Ann-Sofie fångar telefonen och vi fortsätter springa efter honom ut på däck. Väl ute på däck så gick allt så snabbt, på två röda sekunder var killen halvvägs över relingen, så som tur var var vi inte långt efter så vi hann att haffa honom innan han slängde sig överbord. Han kämpade emot så gott han kunde för att försöka komma över, men jag och Ann-Sofie höll emot så mycket vi orkade. Tillslut lyckades vi dra tillbaka honom på in på däck och trycka upp honom mot en vägg. Vi var alla ganska tunnt klädda med korta ärmar och det var riktigt iskallt och blåsigt ute, men det kände man inte då. Man hade bara ett mål att hindra honom från att hoppa överbord.
När vi höll honom upptryckt mot väggen så körde Ann-Sofie på med det hon lärt sig i psykologin. Hon intalade honom att vad det än är, så är det inte värt att hoppa i för och så sade hon att om han hoppade så skulle hon hoppa och att hon hade en familj som älskade henne hemma och som skulle sakna henne om hon skulle försvinna. Det fungerade bra för han bröt ihop efter ett tag och grät och tyckte vi skulle gå in i värmen och lämna honom där. Det tyckte inte vi, för vad skulle inte hända då! Vi fick med honom in till slut iaf och Ann-Sofie och hans vänner (som till slut hittat honom) och andra i närheten fick honom på bättre tankar. När vi kände att han togs om hand om sina vänner så återgick i till dansgolvet på översta våningen, men det var inte lång tid kvar tills det stängde. Det kändes som om det inte var dags för sängen än, men det fick det bli, för allt stängde helt enkelt.
Nu har det gått ett bra tag sen dess. Vi har fått klart renomveringen av vårt vardagsrum och har träffat både några vänner, gamla jobbarkompisar, sambons bror och hans tjej sen dess. Bara sååå underbart att kunna bjuda hem folk igen och inte bara greja varje kväll och helg, även om F varit den av oss som grejat mest med huset. Jag har inget tålamod märker jag. Har dock försökt at utnyttja helger och vardagskvällar mer nu än tidigare, för jag saknar att träffa folk och även att göra olika saker. Känns som jag varit isolerad från omgivningen och allt som kallas socialt liv ett bra tag nu. Ska försöka ändra på det men under vår högsäsong på jobbet så blir det mycket övertid och det får man räkna med i min bransch, så vi får se hur mycket träning och socialt umgänge man kan klämma in på all övrig tid. :)
Sååå skönt med helg nu iaf. Har inget planerat i helgen så det ska bli så skönt att ta den som den kommer. Får se vad vi hittar på och vad som händer. :)
Kram kram Ulrika
Angående incidenten på kryssningen så var det en kille som sprang fram till oss och frågade efter vägen ut när vi var någon våning ner i båten. Man såg på honom att han hade gråtit. Jag pekade uppåt och sade att man kunde komma ut på däck på översta våningen. Jag trodde ju att han bara ville ut och röka eller ta sig lite frisk luft för att lugna ner sig lite. Ann-Sofie, min kompis, fattade dock vad som höll på att hända så hon rusade efter killen upp för trapporna, så jag bestämde mig för att rusa efter jag också.
På väg upp för trapporna ringer killens telefon, varpå han slänger telefonen till Ann-Sofie och säger att han inte vill prata med någon. Ann-Sofie fångar telefonen och vi fortsätter springa efter honom ut på däck. Väl ute på däck så gick allt så snabbt, på två röda sekunder var killen halvvägs över relingen, så som tur var var vi inte långt efter så vi hann att haffa honom innan han slängde sig överbord. Han kämpade emot så gott han kunde för att försöka komma över, men jag och Ann-Sofie höll emot så mycket vi orkade. Tillslut lyckades vi dra tillbaka honom på in på däck och trycka upp honom mot en vägg. Vi var alla ganska tunnt klädda med korta ärmar och det var riktigt iskallt och blåsigt ute, men det kände man inte då. Man hade bara ett mål att hindra honom från att hoppa överbord.
När vi höll honom upptryckt mot väggen så körde Ann-Sofie på med det hon lärt sig i psykologin. Hon intalade honom att vad det än är, så är det inte värt att hoppa i för och så sade hon att om han hoppade så skulle hon hoppa och att hon hade en familj som älskade henne hemma och som skulle sakna henne om hon skulle försvinna. Det fungerade bra för han bröt ihop efter ett tag och grät och tyckte vi skulle gå in i värmen och lämna honom där. Det tyckte inte vi, för vad skulle inte hända då! Vi fick med honom in till slut iaf och Ann-Sofie och hans vänner (som till slut hittat honom) och andra i närheten fick honom på bättre tankar. När vi kände att han togs om hand om sina vänner så återgick i till dansgolvet på översta våningen, men det var inte lång tid kvar tills det stängde. Det kändes som om det inte var dags för sängen än, men det fick det bli, för allt stängde helt enkelt.
Nu har det gått ett bra tag sen dess. Vi har fått klart renomveringen av vårt vardagsrum och har träffat både några vänner, gamla jobbarkompisar, sambons bror och hans tjej sen dess. Bara sååå underbart att kunna bjuda hem folk igen och inte bara greja varje kväll och helg, även om F varit den av oss som grejat mest med huset. Jag har inget tålamod märker jag. Har dock försökt at utnyttja helger och vardagskvällar mer nu än tidigare, för jag saknar att träffa folk och även att göra olika saker. Känns som jag varit isolerad från omgivningen och allt som kallas socialt liv ett bra tag nu. Ska försöka ändra på det men under vår högsäsong på jobbet så blir det mycket övertid och det får man räkna med i min bransch, så vi får se hur mycket träning och socialt umgänge man kan klämma in på all övrig tid. :)
Sååå skönt med helg nu iaf. Har inget planerat i helgen så det ska bli så skönt att ta den som den kommer. Får se vad vi hittar på och vad som händer. :)
Kram kram Ulrika
