Cyklade till jobbet
Idag har jag cyklat till jobbet. Första gången i år eller någonsin tror jag. :P Götaälvbron var lite jobbig, men det visste jag redan. Orkade inte pumpa däcken, så de var lite halvdåliga men det gick rätt bra ändå. Var på kontoret kl 05.30. Egentligen är vi lediga idag, men det är så mycket som behöver göras och så lite tid kvar, så jag passar på att jobba idag när F ändå också jobbar. Hoppas jag får mycket gjort, så det är värt det.
Sen blir det slappande resten av helgen. Tänkte försöka baka lite bröd i helgen. Är dålig på att baka, så jag behöver lära mig. :P Träning ger ju färdighet, heter det ju, så jag får väl börja träna på det annars kommer jag aldrig behärska bakkonsten. :P
Sen blir det slappande resten av helgen. Tänkte försöka baka lite bröd i helgen. Är dålig på att baka, så jag behöver lära mig. :P Träning ger ju färdighet, heter det ju, så jag får väl börja träna på det annars kommer jag aldrig behärska bakkonsten. :P
Deklarationer och bokslut så det räcker till och blir över
Hinner inte göra mycket annat nu än jobba och kanske klämma in en joggingrunda emellanåt någon kväll. Försöker vara ledig på helgerna iallafall, men nu känns det som det högar upp sig ordentligt på jobbet så man kanske måste offra någon helg framöver också.
Längtar till sommaren och semestern!!!!
Längtar till sommaren och semestern!!!!
Ikväll blir det kvinnokväll på jobbet. Kryddtema.
Kvinnokväll med inbjudna kunder av den kvinnliga sorten. En tjej från Santa Maria kommer och ska ha en presentation om kryddor och sedan kommer Frejs ha en liten presentation och sedan blir det god mat och lite vin. Frejs brukar ha kvinnokvällar varje höst och det är alltid lika populärt. Denna gång blir vi ca 60 personer. Herrkvällar har efterfrågats från kvinnornas kollegor, men det får ju i så fall den manliga sfären på Frejs ta hand om. :)
Mer Lissabon
Lissabonrapport
Lissabonresan var kul och kursen lärorik. Mycket duktiga lärare. Sven-Inge visste jag att han var duktig men Pernilla som är redovisningsexpert på KPMG, men som också är inblandad i så himla många andra saker, är jag numera ett fan av. Hon är nog ca 30 år men verkar ha kunskap och pondus som om hon var 50 år. Fantastiskt kunnig människa.
Vädret var i stort sett samma som i Sverige, alltså regnigt mest hela tiden och ca 15 - 20 grader. Vi hade dock tur att det höll upp och var fint väder den eftermiddagen vi hade ledigt just för sightseeing mm. Så vi var uppe och besökte borgen Sâo Jorge på berget mitt i stan, inte långt från Hotel Mundial som vi bodde på. Sedan gick vi igenom gamla stan Alfama och sedan blev det lite shopping. Två tröjor och ett skärp köpte jag. :) Det var väl ganska normala priser i Portugal, varken dyrt eller billigt. Väskor och skor var dock rätt billiga. Fanns dock mycket skit också.
Lissabon är de 7 kullarnas stad och man kan lätt säga att det är rejält kuperat. Kändes i låren att man gått både uppför och nerför många branta gator. Många gamla välbevarade hus och monument. Staden har gamla anor, det märkte man på många sätt.
Sista kvällen gick vi på en Fado restaurang där de sjöng och spelade traditionellt portugisisk Fado. Mycket smärta och ångest i denna musikgenre. Kul att få höra riktig Fado iallafall.
Vädret var i stort sett samma som i Sverige, alltså regnigt mest hela tiden och ca 15 - 20 grader. Vi hade dock tur att det höll upp och var fint väder den eftermiddagen vi hade ledigt just för sightseeing mm. Så vi var uppe och besökte borgen Sâo Jorge på berget mitt i stan, inte långt från Hotel Mundial som vi bodde på. Sedan gick vi igenom gamla stan Alfama och sedan blev det lite shopping. Två tröjor och ett skärp köpte jag. :) Det var väl ganska normala priser i Portugal, varken dyrt eller billigt. Väskor och skor var dock rätt billiga. Fanns dock mycket skit också.
Lissabon är de 7 kullarnas stad och man kan lätt säga att det är rejält kuperat. Kändes i låren att man gått både uppför och nerför många branta gator. Många gamla välbevarade hus och monument. Staden har gamla anor, det märkte man på många sätt.
Sista kvällen gick vi på en Fado restaurang där de sjöng och spelade traditionellt portugisisk Fado. Mycket smärta och ångest i denna musikgenre. Kul att få höra riktig Fado iallafall.
Imorgon bär det av till Lissabon!!!
Jag och min kollega Carina ska på kurs i Lissabon. Ska bli såå kul. Har aldrig varit i Portugal förut. Hoppas det är lite varm och skönt där, iallafall lär det ju vara varmare än här hemma.
Vi kommer alltid sakna dig Britt-Marie!
Fick precis veta att Britt-Marie lämnade oss igår kl 18.
Tack för att du var en så underbar människa och kollega! Vi kommer alltid minnas dig!
Fotot är taget på konferensresan i Jordanien i slutet av augusti 2009 (inte alls längesedan).
Livet kan ta slut imorgon, så lev idag!
Visst är det en klyscha att fånga dagen, Carpe Diem, men ooo så sant det är.
Idag har jag blivit påmind om att man kan leva till närmare hundra år eller så kanske livet tar slut imorgon. Man vet ju aldrig.
Träffade en kund idag som fyller 90 år i år och jobbar fortfarande heltid och har järnkoll på sin verksamhet och helt klar i knoppen. Han börjar nu fundera på att lämna över verksamheten till någon släkting men sonen är pensionär, så det är väl i så fall barnbarnet som är mer i rätt ålder. Helt fantastiskt tycker jag att han som 90 åring är så pigg och skärpt.
I nästa stund får man reda på att ens kollega som nyligen passerat 60 årsgränsen ligger för döden i cancer som spridit sig chockartat snabbt under ett halvår sedan första metastasen upptäcktes. För ett halvår sedan fanns endast två små metastaser i nyckelbenet. Sedan har det, trots cellgiftsbehandling, spritt sig oerhört snabbt så nu har doktorerna hittat tumörer i lungorna, hjärnan och ryggraden och de tror att hon knappt kommer överleva helgen. Så hemskt! Man bara gråter när man tänker på det. Stackars underbara BGG! Tänker på dig varje dag!
Idag har jag blivit påmind om att man kan leva till närmare hundra år eller så kanske livet tar slut imorgon. Man vet ju aldrig.
Träffade en kund idag som fyller 90 år i år och jobbar fortfarande heltid och har järnkoll på sin verksamhet och helt klar i knoppen. Han börjar nu fundera på att lämna över verksamheten till någon släkting men sonen är pensionär, så det är väl i så fall barnbarnet som är mer i rätt ålder. Helt fantastiskt tycker jag att han som 90 åring är så pigg och skärpt.
I nästa stund får man reda på att ens kollega som nyligen passerat 60 årsgränsen ligger för döden i cancer som spridit sig chockartat snabbt under ett halvår sedan första metastasen upptäcktes. För ett halvår sedan fanns endast två små metastaser i nyckelbenet. Sedan har det, trots cellgiftsbehandling, spritt sig oerhört snabbt så nu har doktorerna hittat tumörer i lungorna, hjärnan och ryggraden och de tror att hon knappt kommer överleva helgen. Så hemskt! Man bara gråter när man tänker på det. Stackars underbara BGG! Tänker på dig varje dag!
Glad att hon var med på resan till Jordanien. Hoppas hon har många fina minnen därifrån.
Vi har iallafall många fina minnen av henne. Sluta inte kämpa! Ge inte upp!
Vi har iallafall många fina minnen av henne. Sluta inte kämpa! Ge inte upp!
Jobba, jobba, joobba!
Hoppas jag kan orka kämpa på att jobba hårt denna veckan ut också, sen borde det lugna ner sig lite, hoppas jag!
Inte alltid lätt på jobbet...
Idag har varit en jobbig dag. Har gråtit på jobbet för allt bara känns så hopplöst. Känner sig ibland som en hamster i som springer och springer i sitt hjul. Hur mycket man än kämpar och försöker göra sitt bästa, så kommer man ingenstans. Man kommer tillbaka till där man var från början, samma utgångsläge, fast det är det man kämpat för att komma ifrån hela tiden.
Att ta sig igenom det värsta och förhoppningsvis till slut komma fram till änden av tunneln. Det har varit mitt mål. Ibland är dock tunneln bara för lång, man hinner inte fram i tid... Då händer saker som gör att målet att komma fram och ut ur tunneln tappar en del av sin mening. Man tappar lusten att kämpa. Varför ska man kämpa om det ändå inte blir bra i slutändan. Måste hitta ny energi, måste finna en ny mening, annars kommer jag bara lägga av. Inte få något gjort. Måste hitta tillbaka till det roliga i mitt arbete, för jag tycker om mitt jobb.
Mina kollegor är också underbara. Tyvärr kommer en av dem inte att komma tillbaka till jobbet. Hon har drabbats av cancer för andra gången. Tyvärr denna gången på svårare ställen, så endast strålning kan hjälpa. Önskar jag kunde göra något för hon är en fantastisk människa, men jag kan bara hoppas med hela mitt hjärta att strålbehandlingen fungerar.
Jag är ingen ledsen människa som klagar på massa saker och är olycklig. Jag är egentligen väldigt lycklig och lyckligt lottad. Jag har jobb, jag har bra kollegor, framförallt jag har världens bästa sambo och ett fint hus, underbara och snälla föräldrar och underbara vänner. Ibland är det dock bara svårt att se allt det som är bra och man vill bara gråta. När man gråtit ut så känns oftast allt bättre. Ännu bättre känns det när man kommit hem på kvällen och bara får vara hemma och krypa upp hos sin älskling i soffan. Då är jag lycklig och glad! Allt kommer bli bra på jobbet igen också, det är bara att ta nya tag. Så är det alltid...
Att ta sig igenom det värsta och förhoppningsvis till slut komma fram till änden av tunneln. Det har varit mitt mål. Ibland är dock tunneln bara för lång, man hinner inte fram i tid... Då händer saker som gör att målet att komma fram och ut ur tunneln tappar en del av sin mening. Man tappar lusten att kämpa. Varför ska man kämpa om det ändå inte blir bra i slutändan. Måste hitta ny energi, måste finna en ny mening, annars kommer jag bara lägga av. Inte få något gjort. Måste hitta tillbaka till det roliga i mitt arbete, för jag tycker om mitt jobb.
Mina kollegor är också underbara. Tyvärr kommer en av dem inte att komma tillbaka till jobbet. Hon har drabbats av cancer för andra gången. Tyvärr denna gången på svårare ställen, så endast strålning kan hjälpa. Önskar jag kunde göra något för hon är en fantastisk människa, men jag kan bara hoppas med hela mitt hjärta att strålbehandlingen fungerar.
Jag är ingen ledsen människa som klagar på massa saker och är olycklig. Jag är egentligen väldigt lycklig och lyckligt lottad. Jag har jobb, jag har bra kollegor, framförallt jag har världens bästa sambo och ett fint hus, underbara och snälla föräldrar och underbara vänner. Ibland är det dock bara svårt att se allt det som är bra och man vill bara gråta. När man gråtit ut så känns oftast allt bättre. Ännu bättre känns det när man kommit hem på kvällen och bara får vara hemma och krypa upp hos sin älskling i soffan. Då är jag lycklig och glad! Allt kommer bli bra på jobbet igen också, det är bara att ta nya tag. Så är det alltid...
