Inte alltid lätt på jobbet...
Idag har varit en jobbig dag. Har gråtit på jobbet för allt bara känns så hopplöst. Känner sig ibland som en hamster i som springer och springer i sitt hjul. Hur mycket man än kämpar och försöker göra sitt bästa, så kommer man ingenstans. Man kommer tillbaka till där man var från början, samma utgångsläge, fast det är det man kämpat för att komma ifrån hela tiden.
Att ta sig igenom det värsta och förhoppningsvis till slut komma fram till änden av tunneln. Det har varit mitt mål. Ibland är dock tunneln bara för lång, man hinner inte fram i tid... Då händer saker som gör att målet att komma fram och ut ur tunneln tappar en del av sin mening. Man tappar lusten att kämpa. Varför ska man kämpa om det ändå inte blir bra i slutändan. Måste hitta ny energi, måste finna en ny mening, annars kommer jag bara lägga av. Inte få något gjort. Måste hitta tillbaka till det roliga i mitt arbete, för jag tycker om mitt jobb.
Mina kollegor är också underbara. Tyvärr kommer en av dem inte att komma tillbaka till jobbet. Hon har drabbats av cancer för andra gången. Tyvärr denna gången på svårare ställen, så endast strålning kan hjälpa. Önskar jag kunde göra något för hon är en fantastisk människa, men jag kan bara hoppas med hela mitt hjärta att strålbehandlingen fungerar.
Jag är ingen ledsen människa som klagar på massa saker och är olycklig. Jag är egentligen väldigt lycklig och lyckligt lottad. Jag har jobb, jag har bra kollegor, framförallt jag har världens bästa sambo och ett fint hus, underbara och snälla föräldrar och underbara vänner. Ibland är det dock bara svårt att se allt det som är bra och man vill bara gråta. När man gråtit ut så känns oftast allt bättre. Ännu bättre känns det när man kommit hem på kvällen och bara får vara hemma och krypa upp hos sin älskling i soffan. Då är jag lycklig och glad! Allt kommer bli bra på jobbet igen också, det är bara att ta nya tag. Så är det alltid...
Att ta sig igenom det värsta och förhoppningsvis till slut komma fram till änden av tunneln. Det har varit mitt mål. Ibland är dock tunneln bara för lång, man hinner inte fram i tid... Då händer saker som gör att målet att komma fram och ut ur tunneln tappar en del av sin mening. Man tappar lusten att kämpa. Varför ska man kämpa om det ändå inte blir bra i slutändan. Måste hitta ny energi, måste finna en ny mening, annars kommer jag bara lägga av. Inte få något gjort. Måste hitta tillbaka till det roliga i mitt arbete, för jag tycker om mitt jobb.
Mina kollegor är också underbara. Tyvärr kommer en av dem inte att komma tillbaka till jobbet. Hon har drabbats av cancer för andra gången. Tyvärr denna gången på svårare ställen, så endast strålning kan hjälpa. Önskar jag kunde göra något för hon är en fantastisk människa, men jag kan bara hoppas med hela mitt hjärta att strålbehandlingen fungerar.
Jag är ingen ledsen människa som klagar på massa saker och är olycklig. Jag är egentligen väldigt lycklig och lyckligt lottad. Jag har jobb, jag har bra kollegor, framförallt jag har världens bästa sambo och ett fint hus, underbara och snälla föräldrar och underbara vänner. Ibland är det dock bara svårt att se allt det som är bra och man vill bara gråta. När man gråtit ut så känns oftast allt bättre. Ännu bättre känns det när man kommit hem på kvällen och bara får vara hemma och krypa upp hos sin älskling i soffan. Då är jag lycklig och glad! Allt kommer bli bra på jobbet igen också, det är bara att ta nya tag. Så är det alltid...
Kommentarer
Postat av: Frida
Om det är till nån tröst så kan jag känna så där ibland. Just det där att allt känns jobbigt fastän man egentligen har det jäkligt bra med jobb, boende, familj, pojkvän, vänner osv som du skrev.
Kram på dig!!!
Postat av: Ulrika
Tack Frida. Ja alla har väl dåliga dagar när allt bara känns hopplöst. Förhoppningsvis gör det att det bra dagarna känns bättre sen. :) Kram! :)
Trackback
