Infinity4ever

Igår var jag på gymmet och tränade. Alltid jobbigt att få tummen ur att komma dit, men har man väl kommit dit känns det bra. Jag sprang och gick om vart annat de 2,5 km på löpbandet som min sjukgymnast rått mig att göra. Förra gången jag sprang och gick på bandet så tog det 24 min och 30 sek. Igår kändes benet ännu bättre så jag gick bara totalt 5 minuter och sprang resten på "rekordtiden" 22 min och 40 sekunder. Så skönt att känna att benet blir bättre och bättre. Kanske kommer jag en dag kunna springa en längre sträcka utan att benet känns ont eller annorlunda på något sätt. Det kommer nog inte bli något Göteborgsvarv någonsin mer för mig, men om jag skulle kunna springa 1 mil i sträck någon gång mer i livet så vore jag jättenöjd. Med de framsteg jag upplever på gymmet nu, så kan det nog inte vara en omöjlighet. Framtiden ser ljus ut på alla sätt. :)